Den underbara trädgården

  "Om det ändå inte hade hänt under min livstid", sade Frodo. "Ja, det tycker alla som tvingas leva i en sådan tid", sade Gandalf. "Men de har inget val. Det enda vi kan välja är hur vi skall handla under den tid vi har fått oss tilldelad." Läser Ringarnas herre igen (Sagan om ringen, hette den tidigare). Den blir bättre och bättre för varje gång.  Jag är lycklig hela dagen när jag tänker att jag snart ska få lägga mig ner och läsa vidare.  Det är svåra omständigheter, grymma hot och olidlig spänning, men där är också så mycket gott - vänskapen, rättrådigheten, trofastheten. Kampen för det goda. Citatet ovan såg jag delas några gånger i våras, när vi drabbades av coronans oväntade begränsningar. Det vidgade plötsligt våra personliga liv: den här coronan vill jag inte vara med om, men nu är det så här och andra har haft och har det lika jobbigt eller värre. Och som Gandalf säger: Det enda vi kan välja är hur vi ska handla under den tid vi fått oss tilldela...

Hur kan det komma sig att den här pjäsen, Minna Canths sista, inte spelas på svenska - inte i Sverige och inte ens i vårt land? Jag har aldrig läst eller för den delen sett någon pjäs som har samma obönhörliga, mot sin katastrof drivande framåtrörelse, en helvetesskildring som plötsligt vänder totalt, (en eukatastrof tror jag Tolkien skulle ha kallat det). Ändå är upplösningen trovärdig, nästan självklar. Man kan innefatta hela dramat med orden: Sanningen ska göra er fria (Jesus). Och i den sentensen finns två betydelser. Den vi vanligen avser när vi tänker: bäst att säga som det är, det går ju ändå inte att komma undan. Och så den andra betydelsen: det finns en frihet som den gudsfrånvända världen inte har en aning om. Båda dessa betydelser finns i pjäsen. Anna Liisa handlar om en ung kvinna som står i beråd att gifta sig. Hennes Johannes säger sig älska henne och hon ser själv fram emot ett gott liv vid hans sida. Då, samma dag man diskuterar bröllopsdatum och lysning, hinner det ...

Läste  Gömstället också, boken om den ten Boomska familjens öde under andra världskriget. Måste vara en av 1900-talets viktigaste böcker. Handlar om hur en familj upprätthöll en moralisk integritet mitt i det människoandens förfall som nazismens utbredande över Europa innebar.   När människan tvingas handla tvärtemot det hon vet är rätt måste hon dra sig undan, inte bara från råhet och brutalitet utan också från frestelse till uppgivenhet, bitterhet och självömkan. Hon måste vända sin själ mot ljuset, lyssna på orden från den som ser och vet, och som har makt att förändra allt också människans villighet att trots risker göra det rätta. Så gjorde man i den familjen. Man fortsatte att morgon och kväll samlas till bibelläsning. Också de affärsanställda inbjöds. Samtidigt fanns där en öppenhet för vad som höll på att hända omkring dem, och framförallt för dem som det drabbade värst: judar, förståndshandikappade, de gamla. Nollie, Corrie, Casper, Cornelia, Willem och Betsie...

                   Menoran, eller den sjuarmade ljusstaken, är en av judarnas viktigaste religiösa symboler. Fanns också i Corrie ten Booms kristna hem Beje. I mitt läsande kommer jag ofta tillbaka till Corrie. Hon har blivit som en vän och därför kallar jag henne vid förnamn. Hennes undervisning är så enkel. Hennes exempel så åskådliga. Hennes tro är så befriande. Hon talar om sådant hon känner och det är vilsamt att läsa en text där författaren vet vad hon talar om. Hon försöker inte krångla till det, livet är krångligt nog ändå.  För henne, flickan som växte upp i ett ombonat och varmt kristet hem, Beje i Haarlem, kan man tycka att livet blev smärtsamt tungt mer än för de flesta. Ändå är det glädje hon utstrålar på foton, i andras beskrivningar av henne, i hennes egna texter. Boken Amazing love innehåller korta berättelser från några av Corrie ten Booms första år som "Herrens luffare". En kort presentation. Corrie...

  Hela livet har jag längtat efter mammas kärlek, berättar Helena Jouppila i boken Neloset – Jouppilan sisarusten tarina. Helena är en av de kända Jouppila-fyrlingarna från Storkyro . Eller kända och kända, jag hade aldrig hört om dem tidigare fast de var mycket omskrivna i veckopress och dagstidningar på 50-talet. De var de första fyrlingar som överlevde spädbarnsåldern i vårt land. Och de utnyttjades nog ganska skamlöst av företag och mässorganisatörer. Man visste att det drog folk att ha dem med som t.ex. mannekänger.  Fyrlingarna var med som dragplåster på många stormässor. Här tillsammans med miss Finland Pirkko Mannola på väg att göra en helikoptertur. Fyrlingarna, en flicka och tre pojkar, föddes i Seinäjoki och växte upp på en bondgård i Ikola by nära Kyro älv och där i närheten bor i dag tre av fyrlingarna, liksom en yngre syster. Den fjärde fyrlingen bor i Ylihärmä, alla alltså i grannkommunerna till min hemkommun Vörå. Känns lite märkligt efter att ha läst boken....

"När vi läser Nya testamentets skrifter, när vi fokuserar sinne och hjärta på något av evangelierna [...] får vi en överväldigande känsla av att blicka in i en annan värld [...] en gudomlig värld. [...] Ändå är det en värld och ett liv som vanliga människor gått in i och till och med går in i nu. Det är en värld som verkar tillgänglig för oss och som vinkar till oss att komma in. Vi känner dess dragning." Samma gamla väg till längtans land Så börjar Dallas Willards bok Hjärtats förnyelse . Den har underrubriken Att klä sig i Kristi natur , vilket antyder att det är någonting vi kan göra för att nå fram till detta längtans rike. Och det är vägen dit som beskrivs i boken. Den är inte någon ny lära, tvärtom är det samma väg som följts av kristna genom historien. Det är inte heller något för enbart extrareligiösa superkristna utan som t.ex. Paulus brev och Jesus undervisning tydligt visar ämnat för varje människa som vill följa Jesus, dvs för varje kristen. Det är omöjligt att...